hometown glory
jag har funderat på att uppdatera min bloggi några dagar nu. varför vet jag inte riktigt. de som läser min blogg träffar antagligen mig ungefär varje dag och kan inte under några omständigheter få ut något nyttigt av att läsa det som skrivs här, eller?
om man jämför ungdomar runt i landet och deras sidor på typ bilddagboken/lunarstorm/playahead whatever, så vill jag hävda att man ser en viss skillnad. jag tänkte själv på hur snabb jag var att döma någon skåning som hade en "töntig" sida på bilddagboken och som la upp bilder som jag själv aldrig skulle ladda upp. först så började jag omedelbart se ner på personen i fråga, men nu har jag funderat ett tag och det kanske är mig själv jag borde se ner på? eller så kanske jag borde sluta se ner på folk överhuvudtaget. och jag borde sluta dömma folk också (inte för att det lär hända inom en snar framtid men..) jag tror att jag landar någonstans mitt emellan. här, i stockholms trakterna, tar folk sig själva på aningen för stort allvar och vill gärna vara skitcoola hela tiden. i typ skåne så tar man nog sig själv lite för lite på allvar. jag menar, en artonåring som lägger upp webcambilder på sig själv varje dag och har en presentation med ftexter i femton olika teckensnitt i minst lika många olika färger? vilket är egentligen värst?
hela det här resonemanget borde jag nog ha fört med t. ex någon av matildorna, men eftersom att jag inte har tillgång till någon av dem just nu så får bloggen ta smällen. well well.
sommaren är slut och jag vill att skolan ska börja. för många lata hemma kvällar för att det är dåligt väder har ingen positiv effekt på mig. plus att cypern-syndromet har gjort comeback hemma hos mig (dvs att inte riktigt veta hur man ska hantera när något bra tar slut). här inräknas inte bara relationer till människor nära en, nej snarare så inräknas de väldigt lite. de är ett helt eget syndrom. cypern-syndromet som jag så fint har döpt det till handlar snarare om en kortare tidsperiod då man varit med om något som man i efterhand upptäckt var helt fantiskt och nu vet man inte hur man ska få tillbaka känslan. det kanske är därför folk börjar knarka.
BREAKING IT UP
om man jämför ungdomar runt i landet och deras sidor på typ bilddagboken/lunarstorm/playahead whatever, så vill jag hävda att man ser en viss skillnad. jag tänkte själv på hur snabb jag var att döma någon skåning som hade en "töntig" sida på bilddagboken och som la upp bilder som jag själv aldrig skulle ladda upp. först så började jag omedelbart se ner på personen i fråga, men nu har jag funderat ett tag och det kanske är mig själv jag borde se ner på? eller så kanske jag borde sluta se ner på folk överhuvudtaget. och jag borde sluta dömma folk också (inte för att det lär hända inom en snar framtid men..) jag tror att jag landar någonstans mitt emellan. här, i stockholms trakterna, tar folk sig själva på aningen för stort allvar och vill gärna vara skitcoola hela tiden. i typ skåne så tar man nog sig själv lite för lite på allvar. jag menar, en artonåring som lägger upp webcambilder på sig själv varje dag och har en presentation med ftexter i femton olika teckensnitt i minst lika många olika färger? vilket är egentligen värst?
hela det här resonemanget borde jag nog ha fört med t. ex någon av matildorna, men eftersom att jag inte har tillgång till någon av dem just nu så får bloggen ta smällen. well well.
sommaren är slut och jag vill att skolan ska börja. för många lata hemma kvällar för att det är dåligt väder har ingen positiv effekt på mig. plus att cypern-syndromet har gjort comeback hemma hos mig (dvs att inte riktigt veta hur man ska hantera när något bra tar slut). här inräknas inte bara relationer till människor nära en, nej snarare så inräknas de väldigt lite. de är ett helt eget syndrom. cypern-syndromet som jag så fint har döpt det till handlar snarare om en kortare tidsperiod då man varit med om något som man i efterhand upptäckt var helt fantiskt och nu vet man inte hur man ska få tillbaka känslan. det kanske är därför folk börjar knarka.
BREAKING IT UP
Kommentarer
Postat av: Sara
jag läser din blogg och jag träffar dig inte varje dag! ;D
Trackback